Min barndoms bäck
Jag minns den än. En smal vattenfylld fåra i en ganska djup och vid dalsänka. Den forsade på våren och torkade nästan ut framåt sommaren. På vintern frös den till, men man kunde se vattnet porla under den tunnare isen i mitten. Fåglar rastade och bin, fjärilar och humlor flockades på sommaren kring alla blommor som växte kring bäcken.
Så kom förändringens vind. En ny granne la rör i bäckfåran och täckte över med flera lass fyllning och jord. Utloppet vid markgränsen bevarades för bäckens vidare färd genom skog och ängar. Där byggde bävern sitt bo.
En dag kommer sommarvärme trots att almanackan visar på vår. Soligt, varmt och skönt lockar fram gräs och vitsipport under grenar och fjolårsgräs.
Nu finns ännu en ny generation granne, som har byggt hjorthägn på den igenfyllda bäcken och omkringliggande fält. I anslutning till utloppet har man dämt upp vattenflödet så att en ganska lång, vid damm har bildats. Hjortarna har fått ett vattenhål på sin sida stängslet. Fåglarna landar åter och knoppar och gräs verkar ta sats för att spricka ut när som helst.
Som min barndoms bäck blir det inte. Men vid dammen kan jag sitta och skriva.
