Dovhjortar 2010

Utsikt från verandan

Utsikt

Augustikväll

Kvällsbild från min veranda

Min barndoms bäck

Jag minns den än. En smal vattenfylld fåra i en ganska djup och vid dalsänka. Den forsade på våren och torkade nästan ut framåt sommaren. På vintern frös den till, men man kunde se vattnet porla under den tunnare isen i mitten. Fåglar rastade och bin, fjärilar och humlor flockades på sommaren kring alla blommor som växte kring bäcken.

Så kom förändringens vind. En ny granne la rör i bäckfåran och täckte över med flera lass fyllning och jord. Utloppet vid markgränsen bevarades för bäckens vidare färd genom skog och ängar. Där byggde bävern sitt bo.

En dag kommer sommarvärme trots att almanackan visar på vår. Soligt, varmt och skönt lockar fram gräs och vitsipport under grenar och fjolårsgräs.

Nu finns ännu en ny generation granne, som har byggt hjorthägn på den igenfyllda bäcken och omkringliggande fält. I anslutning till utloppet har man dämt upp vattenflödet så att en ganska lång, vid damm har bildats. Hjortarna har fått ett vattenhål på sin sida stängslet. Fåglarna landar åter och knoppar och gräs verkar ta sats för att spricka ut när som helst.

Som min barndoms bäck blir det inte. Men vid dammen kan jag sitta och skriva.


Konsert för hundra hjortar

Konsert för hundra hjortar -en magisk upplevelse

  

En varm söndagseftermiddag satt jag på verandan och läste en bok. Önskekonserter strömmade på hög volym ur högtalarna. Hjortarna i hägnet som gränsar till vår tomt hade inte synts till sedan tidig morgon. 

Plötsligt uppmärksammar jag en rörelse och tittar upp. Hundra hjortar står tätt vända mot verandan. Deras stora öron står rätt upp vända mot ljudet. Blickstilla står de som lyssnande. Inte skrämda av det höga ljudet.
En magisk upplevelse. 

Deras naturliga rörelsemönster är att förflytta sig på rad, alla betar samtidigt, lägger sig ner samtidigt och startar förflyttning samtidigt. En eller ett par ledare håller vakt och är även de som anger fara eller annat skäl till förflyttning.


En vecka senare passerar jag den fina krogen i Stockholm. På menyn står Wagnyfilé och jag frågar kyparen vad det är. Det är kött från hjortar som föds upp i Australien får jag veta. Kalvarna föds upp med klassisk musik och man har funnit att de blir harmoniska och att köttet därför håller hög kvalitet och smak.

/Maria Elisabeth


RSS 2.0